Blogg 

JAG HADE FÖRMÅNEN ATT BLOGGA UNDER NÅGRA ÅR PÅ LANTMÄNNENS HEMSIDA.

SÅ HÄR SKREV JAG NÅGON GÅNG PÅ HÖSTEN 2009:

Anmälde mig nyligen till seminariet ”Mat och klimat för storhushåll och storkök” för att mera noggrant få fakta om ämnet Med glädje fick man bekräftat – igen - att man jobbar i ett företag som ligger i framkant i Sverige beträffande ämnet.

Några ”highlights” [enligt mitt förmenande] från dagen som JAG inte hade riktig koll på. Hade DU?

Medel-Svensson äter per år ca 800 kg livsmedel.

Uppdelade i: 63 kg mejeriprodukter, 84 kg potatis, 40 kg grönsaker, 46 kg frukt, 19 kg smör, margarin och olja, 43 kg socker, 12 kg ägg, 13 kg fisk, 75 kg kött, 69 kg cerealier.

De fem viktigaste produktgrupper i Sveriges import och export av livsmedel:

Import, miljarder kr: Frukt & grönt 15; fisk 15; kött 7,6; drycker 6,3; kaffe & te 5,1

Export, miljarder kr: Fisk 11,5; drycker 5,5; spannmål 4,4; kaffe & te 2,7; diverse 4,5

Våra produkter ligger bra till i kedjan:

Animaliska produkter påverkar klimatet mycket mera negativt än exempelvis cerealier.

Klimattips för vegetabiliska produkter:

Håll dig till säsongen, undvik produkter från fossilt eldade växthus, ”grövre” grönsaker är oftast bättre alternativ än traditionella salladsgrönsaker.

Närodlat?

 Ja, men tänk på distributionen och säsongen!  Någon klok gubbe skrev följande kommentar: Poängen är att vi   måste lära oss att äta efter säsong, vi kan inte äta vissa saker året runt!                                                   Ekologisk odling är inget klimatargument!

Hemlagat kontra färdigmat?

Knappt märkbar skillnad!

Minimera svinnet i storhushållen som är HELA 18 %. Det mesta är mat som lämnas på tallriken! Varför äter vi inte upp och tar mera än vi kan äta?

Fråga: Har det blivit större förändringar sedan dess (2009)?

 

 

 DESSA RADER SKREV JAG OCKSÅ 2009. NU TYCKS DET BESANNAS.                                                 PAUL SVENSSON VERKSTÄLLER DETTA MED BRAVUR:

Läste med spänning en artikel om ekologisk mat i en av våra stora branschtidningar. (Maj 2009)

Ju mer jag läste ju mer fundersam blev jag. Inte för att jag är emot det som skrevs om ett hållbart och ekologiska jordbruk där närodlade produkter borde användas så lång det går (och säsongen det tillåter) Men – även i den allmänna debatten uppfattar jag synsätt där ekologiskt likställs med närproducerade produkter helst direkt ur jorden, skördat runt hörnet!? Jag anser man tappar bort i diskussionen en mycket viktig led i sammanhanget och det är den seriösa svenska livsmedelsindustrin som tar hand om böndernas överskott för att i en industriell process ”konservera” och förädla de ekologiska produkter som härstammar från de svenska åkerarealerna och betesmarkerna. Dessa produkter, tycks jag höra, anses på något sätt som 2:a sorteringen som inte känns lika attraktiva som de produkter man får skitiga och osorterade via direktleverans från lantbrukarna eller andra producenter. Vi på Lantmännen håller oss till ordspråket ”från jord till bord” i vår bearbetning och förädling av svenskodlade råvaror.

Ett påstående som borde erinras om i debatten!  

 

HÄR KOMMER NÅGRA RADER OM EN PRODUKT SOM VÄL NÄSTA ALLA KÄNNER TILL - MEN DET JAG SKRIVER KAN VÄL ÄNDÅ STUVAS IN I FACKET AV ONYTTIGT VETANDE - ELLER?

Vad är det som är ca 9 cm lång, 26 mm bred, 11 mm hög?

Just det - panerade fiskpinnar!

Sedan nästan 60 år trycker vi i oss dem - från barnaåldern (kanske med ett litet avbräck i mellanåldern) tills vi blir tvingade att åter skapa bekantskap med dem i seniormatlådan. Vi fyrtitalister fick dem i början serverade med ca 30 g torsk-besläktat fisk under paneringen. I dag är det väl på grund av miljöskäl mest laxarter som är basen i pinnarna där andelen fisk ska vara ca 65 procent och inte tvärtom. Wow! Säkert var grundidén ingen dålig tanke – men när det har gått så illa att våra barn numera tror att fisk i allmänhet är fyrkantig och med bröd på ryggen då har det gått snett med innebörden av ordet convenience. Värstingen och nykomlingen i sammanhanget är väl det ”gröna” alternativet – som jag har hört talas om – och som produceras av vad?? Jo jag undrar och vad kallas den då?

Jag säger bara grattis till 60 – år med fiskpinnen år 2019

Keep it cooking

 

GASTRONOMIN I DEN OFFENTLIGA SEKTORN.

I februari 2020 är det åter dags för världens störta mattävling, den s.k. ”Matolympiaden”, som avhålls i Stuttgart/Tyskland i samband med branschmässan InterGastra.

Bortåt 3000 kockar från nästan hela världen kommer då i olika tävlingar och kompetensprov kämpa om medaljerna. Bl.a. flera team från Sverige där jag känner mig hedrat att få vara mentor åt Fazer Cullinary Team Sweden.

För tävlingsgrenen GV (Grossküchen Verpflegung = Storhushåll) är det Karl Haaf som är ansvarig.

Han är vicepresident i tyska kökschefers förening och Kökschef i Klinikum Nordschwarzwald, utanför Stuttgart. Där lagar han förutom maten till patienterna och personalen även skollunch till en större skola i närheten som levereras dit.

För en tid sedan kunde jag läsa en intervju med honom.

På frågan ” Vart kommer tyngdpunkten av storhushållsmaten ligga i framtiden” svarade han:      

I de moderna storhushållen gäller det - precis som i den privata gastronomin – att förverkliga gästernas önskemål. Fokuseringen bör vara på kvalitén, närodlat och upplevelse. Det gäller att ha en bra dialog med livsmedelsindustrin och ställa krav på dem beträffande näringsvärden och samman- sättningen av deras produkter.

Nästa fråga var ”Har storhushållsmaten fortfarande profileringsproblem”

I många storkök arbetar i dag kolleger som kommer från den privata sektorn där de fick lära sig att ha förståelse för kokkonsten. Tyvärr är den offentliga mathållningen, som har att kämpa med aspekter som kvantitet och inbesparningar, inte lätt att marknadsföra. Därför har man i Tyskland startat olika projekt som ska lyfta imagen och kvalitén som kan utmynna i en certifiering av storköken.

Sista frågan var ”Hur värderas livsmedelskvalitén i storköken”

Den värderas mycket högt! Dels genom lagtexten men också genom de ansvariga i de olika verksamheter som utökar specifikationerna beträffande kvalitén efter deras önskemål och behov. Ansvaret för rätt kost och högsta hygien är i storköken enorm. Jag hoppas att de team som kommer att tävla vid Matolympiaden i storhushållstävlingen kommer att bevisa det

Jag tror att synsättet - som gäller framför allt - är att genom högklassig gastronomi i den offentliga sektorn se till att gästernas önskemål och förväntningar blir tillfredsställd.

 

Kontakt

MAGGKURR AB Agronomgränd 8
175 44 Järfälla
+46709278063 maggkurr@bredband.net